Petit brabançon

Vanligaste hälsoproblemen hos petit brabançon

• Brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom (BOAS)
• Chiarilik missbildning och syringomyeli
• Patellaluxation
• Hornhinnesår
• Dystoki med kejsarsnitt

Petit brabançon har samma hälsoprofil som de två strävhåriga griffonerna, och i svensk avel behandlas alla tre som en population. Det mycket korta ansiktet medför tre huvudrisker. Andning: av 52 griffoner som undersöktes i Storbritannien 2021–2024 visade ungefär sex av tio någon grad av andningstecken, vilket räknas som måttlig risk och är klart bättre än hos mops och fransk bulldogg, och kraftigt förträngda näsborrar förekom i rasen. Enligt SKK:s grundregler får en hund som fått grad 2 eller 3 vid andningsundersökningen, eller som har kraftigt knipna näsborrar, inte användas i avel, men rasklubben uppgav i februari 2026 att griffoner ännu inte gick att undersöka i Sverige. Neurologi: brittiska och amerikanska magnetkameraundersökningar av griffoner, där ingen av studierna redovisar de korthåriga hundarna för sig, fann chiarilik missbildning hos 61–65 procent och en vätskefylld hålighet i ryggmärgen hos 46–52 procent, ofta hos hundar som ägarna trodde var friska; nacksmärta, beröringskänslighet och frenetiskt kliande kan vara tecken, och hur vanligt tillståndet är i Sverige är okänt. Ögon: griffoner har ovanligt breda ögonöppningar, en känd riskfaktor för hornhinnesår. I svenska siffror var drygt nio av tio av de 902 griffoner födda 2003–2018 som undersökts för patellaluxation fria från den, valpningsproblem och kejsarsnitt förekommer, och kullarna är i genomsnitt drygt tre valpar. Be att få se föräldrarnas intyg om patella och ögonlysning, se hur de andas efter lek och undvik de plattaste ansiktena och de mest framträdande ögonen.